Dags att byta plattform – men vilket hästjobb

Under hösten har jag upptäckt WordPress. Eller rättare sagt äntligen börjat testa det. Och jag är fast, det passar perfekt till den nivå av sajter som jag pysslar med. Enkelt, snabbt men ändå kraftfullt.

Jag har de senaste åren jobbat med DotNetNuke som visserligen utvecklats enormt under den här tiden och verkligen är ett starkt ramverk för både stora och små sajter. Men det är fortfarande inte lika lättanvänt som WordPress och dessutom mycket mindre i antal användare. Andra snabba fördelar med WordPress:

  • Bättre admingränssnitt med autosave mm
  • Bättre pingback/trackback-funktionalitet
  • Fler plugins att välja på – dessutom är de flesta gratis
  • Fler utvecklare/designers att välja på om man vill ta hjälp

Därför har jag bestämt mig för att flytta mina sajter till WordPress-plattformen. Men det tar emot eftersom det är ett stort arbete. Vissa sajter har hundratals inlägg/nyheter/sidor. Jag har inte hittat något enkelt sätt att exportera/importera och därmed återstår två alternativ:

  • Radera ett stort antal gamla inlägg och starta från noll
  • Manuellt klippa och klistra

Hade det bara varit en sajt det handlade om så hade jag inte tvekat. Exempelvis dahlgren.net har jag redan flyttat ett par gånger mellan olika plattformar och då rensat ut en del inaktuellt material men även klippt-och-klistrat över ett 100-tal blogginlägg.

Det svåraste blir kommentarerna till olika inlägg – hur hanterar man dem när man ska flytta till en annan plattform?

En annan svår sak är att vissa av mina sajter har ett omfattande innehåll som andra personer bidragit med:
vipstory.se – här finns ett par hundra noveller av olika författare. Har dock inte uppdaterats sedan sommaren 2007.
veckansnovell.se – även här några hundra noveller, en del hyfsat nya.

Sedan finns det sajter som har väldigt bra med trafik från google tack vare att innehållet är väl indexerat, som berättarskolan.se vilket gör att man får tänka till en extra gång i samband med flytten. Vad händer med gamla länkar?
Samtidigt, när man tittar på trafiken så kan man ju också fråga sig vad 1000 unika besökare i månaden är värda om 80 procent av dem inte stannar mer än ett par sekunder på sajten?

Det är bara att konstatera – att flytta en webbplats är lika jobbigt som att flytta från en bostad till en annan. Även om man inte ser några flyttlådor.

PS – om du tycker att jag inte varit flitig med bloggandet här så finns förklaringen på InnebandyPiraternas hemsida. Den sajten ligger redan i WordPress, vilket gör det enklare och roligare att blogga dessutom.

Rekommendation till frilansare – lär dig driva företag

Läser på Journalistens hemsida om den nya frilansrekommendationen. Ni vet den där fantasiskriften som varje år uppdateras med fantasibelopp som de flesta frilansare bara skulle kunna drömma om.

De skriver:

Under rubriken “Mycket omfattande uppdrag” rekommenderas frilansar som på månads- eller årsbasis jobbar mot en och samma kund att begära 82 687 kronor per månad. Halvtidsuppdrag ska ge halva beloppet.

Jaha. Så om jag får ett uppdrag får ett stort uppdrag av en kund som kanske nästan motsvarar en heltidstjänst under säg tre månader – då skulle jag per automatik kunna begära en ersättning som motsvarar en månadslön på drygt 50 000 kronor. Wow.

(Uträkning: 82 687 kr minus kostnader för telefon, dator mm på ca 7500 kr/månad = 75 000 kr kvar. Sociala avgifter + semesterersättning = 49 procent. Kvar 50.335 kr/månad före skatt.)

Visst, det motsvarar bara en timtaxa på drygt 500 kr/h så för verkligt kvalificerade uppdrag går det säkert att debitera ännu mer även om de är så omfattande som hundratals timmar. Men hur många företag i mediabranschen betalar de summorna till sina frilansar som skriver i tidningar?

Sedan är det ju det här med trovärdighet. Det sägs att dessa nivåer är till för att en frilansare ska kunna få ut en månadslön som motsvarar en anställd, även om man bara kan debitera 8-10 dagar per månad. Men rekommendationen siktar på en bra hög månadslön. Det är väl för att de anställda ska framstå som billigare?

Du hittar Frilansrekommendationen på SJF:s hemsida.

Kanske vore det bättre om man fokuserade på att få frilansare att lära sig mer om hur man driver företag och själva kunde räkna ut lämpliga timpriser? Det finns en utmärkt mall på Nuteks hemsida för den som vill räkna fram hur mycket man måste dra in per år.

Gatsten – därför har pappersboken en framtid

Kommer vi att ha pappersböcker om 5, 50 eller 100 år? Därom tvista de lärde – och alla andra. Själv var jag för 15 år sedan helt övertygad om att pappret skulle vara mer eller mindre borta efter 10-20 år.
För 10 år sedan trodde jag det inte längre. Och idag? Jo, jag tror att pappersböcker så som vi känner dem idag inom några år är historia. Men jag är säker på att pappersböcker kommer att leva vidare av en helt annan anledning.

Anledningen heter gatsten.

Ja, inte så att gatstenen i sig skulle vara en anledning till att behålla pappersböcker men principen.
Fram tills för 50 år sedan var gatsten vanligt som beläggning på gatorna i städerna. Efterhand ersattes den på många håll av tegel, asfalt eller betong eftersom detta var billigare och ärligt talat bättre på många sätt.
Gatsten är ojämnt, opraktiskt för dem som går med smala klackar, kör barnvagn eller rullstol. Dessutom blir det halt när det regnar. Det är visserligen slitstarkt, stenen håller i evigheter. Men man måste underhålla och fylla på med grus/sand mellan stenarna med jämna mellanrum.
Dessutom är gatsten idag dyrare att köpa och lägga än alternativen.

Ändå är vi många, jag är en av dem, som älskar gatsten. Det är vackert. Det känns gediget, äkta. Klassiskt. Trots att det är dyrt och opraktiskt så är gatsten av granit åtråvärt idag. Både på gator i städer och folks trädgårdar.

Just därför tror jag att pappersboken har en framtid. Som någon skrev – hur ber man en författare signera en e-bok? Hur roligt är det att ge bort en e-bok (inte en e-boksläsare) när man inte kan slå in den i ett paket? Hur visar du att du läser när du har 1000 e-böcker men inga bokhyllor?

Min gissning är att pappersboken går från att ha ett kort liv som läsning mellan tryckeri och papperskvarn till att istället bli ett samlarobjekt. Kanske säljer författare i framtiden en bibliografiupplaga signerad och numrerad till de verkliga fansen. E-boken dödar pocketboken men inte den vackert läderinbundna. Kanske pappersboken förvandlas till ett fordral för e-boken, för dem som faktiskt vill ha något att sätta i bokhyllan.

Helt enkelt – gatsten är ett tungt skäl för pappersbokens framtid.

Lättare att bli basebollproffs än författare?

Rent statistiskt kan det vara enklare att bli fotbollsproffs än författare i Sverige. Åtminstone om man ska utgå ifrån hur det ser ut i USA där baseboll är den stora sporten och det är minst lika hård konkurrens om att bli utgiven på ett stort förlag som författare.

Jonathan Evison skriver i blogginlägget “Getting an Agent and Making a Living as a Writer”:
“Getting a novel length work of literary fiction published is statistically harder than playing baseball on a professional level– that is to say, all levels of professional baseball. And if we’re to believe the numbers agents and publishers use with regard to how many people actually make a viable living writing fiction– I’ve heard between 100 to 200 writers– it is statistically harder to make a living writing literary fiction than it is to play Major League baseball.”

Fördelen som författare är att man inte behöver ett förlag. Man kan ge ut sin bok själv om man tror på sig. Det är inte lika enkelt om man är fotbolls- eller basebollspelare att spela på toppnivå utan ett lag att göra det i. Alltid något positivt eller hur?

Framtidens journalistik finansieras av bidrag?

Nu har amerikanska Spot.Us öppnat. I korthet handlar det om att läsare donerar pengar till olika artiklar för att finansiera att de skrivs. Journalister kan lägga upp pitchar (förslag) på artiklar de vill skriva samt ange hur mycket pengar som krävs.
Läsare donerar sedan 25 dollar tills summan har samlats ihop. När reportaget är skrivet får reportern betalt och den färdiga artikeln blir tillgänglig under Creative Commons-licens som ger alla rätt att publicera den, på webben eller i en tidning.
Ett spännande koncept helt klart. Experimentet pågår just nu i Bay Area, San Fransisco (USA). Skulle det funka i Sverige?

Har själv funderat på vad som händer med journalistiken i framtiden. Trenden är tydlig, redaktionerna kommer att skäras ner i storlek vilket ger mindre resurser till granskande journalistik på seriös nivå. Kvällspressen har mer eller mindre övergett grävande journalistik och fokuserar mer på skvaller.
Lokalpressen gör fortfarande en del granskande men även där minskar resurserna.

Så frågan är – hur finansieras granskande journalistik i framtiden? Är detta en väg? Eller kanske en form av oberoende stiftelser dit folk kan skänka pengar. Sedan anställer stiftelsen duktiga redaktörer och hyr in journalister efter behov. Och så blir de färdiga artiklarna tillgängliga för alla tidningar samt publiceras på stiftelsens webbplats?
För demokratins skull är detta något att överväga på allvar, kanske redan nu.

Så vad tror ni – skulle Spot.Us funka i Sverige, i Helsingborgsregionen? Och kommer det att funka i USA?

Gratis varuprover funkar även online

Du ser dem titt som tätt på stan. Företagen som gör event och delar ut gratis varuprover. Det finns inklistrade påsar med schampoo i tidningar eller rentav hela flaskor med dryck under lönehelgerna.
Syftet är detsamma, kunden får möjlighet att prova och om de gillar varan så kommer de att köpa den. Tröskeln att testa plockas bort med ett gratis varuprov.
Tidningar har länge använt den här strategin, att “sampla tidningar” i samband med event är ett prisvärt sett att få fler att provläsa. Tryckkostnaden är marginell.

På internet är kostnaden för gratisprover dessutom noll. Det kostar nästan ingenting (om man bortser från serverkostnader) för exempelvis musikindustrin att ge bort gratisprover av sin musik.
Hur kommer det då sig att det görs i så begränsad skala?

En som testat är Trent Reznor i Nine Inch Nails.
I början av mars fick han rubriker när han släppte sitt nya album i fyra delar (Ghost I-IV) i en rad olika prisklasser och versioner. De unika var dock att han gav bort Ghost I. Han till och med laddade upp det på Pirate Bay så att vem som helst kunde ladda ner det.

Sedan fanns det fem olika alternativ för fansen att välja på:

  • Gratis – de första nio låtarna i MP3-format utan kopieringsskydd
  • 5 dollar – samtliga 36 låtar + en 40-sidig pdf
  • 10 dollar – alla låtarna på två CD-skivor med en 16-sidig broschyr
  • 75 dollar – Deluxe Package (2 CD-skivor, 1 DVD, Blue Ray-skiva)
  • 300 dollar – Ultra Deluxe Package (Blue Ray-skiva, DVD, videos, lyxförpackning etc) i begränsad upplaga (2500 ex)

De två dyrare inkluderade extraversioner av musiken i flerkanalsformat för dem som gillar att mixa exempelvis.

Effekten? Han sålde slut på de 2500 exemplar av lyxpaketet. Med andra ord en intäkt på 750 000 dollar (4,5 miljoner kronor) vilket inte är illa på några dagar – utan hjälp av ett stort skivbolag. Lägg till det inäkter från övriga varianter.
Självklart spelar det in att han är nästan ensam på marknaden om att göra detta. Men det får en ändå att fundera.

Själv överväger jag en satsning på mitt författarskap och välja egen utgivning på något nytt innovativt sätt istället för att vända mig till de stora förlagen och hoppas på lyckan i deras urvalslotteri.
Förlagen har expertkunskaper som är ovärderlig. Men det går samtidigt att upphandla samtliga dessa tjänster på marknaden och förmodligen få ihop ett dream-team som är ännu vassare.
Trent Reznor bevisar att det är möjligt.

Vad är bra litteratur?

Helt klart är att de åsikter som recensenter på kultursidorna har om läsning inte har mycket med allmänhetens dito att göra. De flesta verkar tycka att man bör ha läst 40 p litteraturvetenskap på högskola för att kunna tillgodogöra sig en bra bok.
Allt som är mer lättsmält än så är skräp.
Men eftersom bara 4-5% av läsarna läser kultursidorna i dagstidningarna (enligt en gammal läsarundersökning) så påverkar det inte bokförsäljningen mer än marginellt.
Kanske överdriver jag lite, men i stora drag så sågas alla bestseller-författare av kulturkritikerna.
Eftersom jag själv gärna konsumerar både lätt och tung litteratur så försöker jag undvika dessa förutfattade meningar.

I dagens DI sågar deckarförfattaren och gamle polisen Leif GW Persson sin författarkollega med orden “En del deckarförfattare, som (Camilla) Läckberg, håller samma litterära kvalitet som en novell i Min Häst. Klart det finns duktiga författare som sitter på kammaren och får magsår när de skriver bra och inte kan försörja sig på det.”

Eftersom jag varken läst Läckberg, Persson eller Min Häst-novellerna kan jag inte bedöma vilken av de tre som håller högst kvalitet. Men jag är rätt övertygad om att deras olika läsare älskar dem men inte nödvändigtvis är förtjusta i de andra två.

Kvalitet är också subjektivt. Det bevisas inte minst av att experterna, bokförlagen, gång på gång missar både bästsäljare och kvalitetslitteratur. Vi har hört om hur förlagen missat Astrid Lindgren och JK Rowlings alster.
Ytterligare ett bevis kom då den ständigt refuserade David Lassman i England skickade in bland andra Jane Austens kritikerrosade “Stolthet och fördom” till 18 förlag och agenter.
Ingen ville ge ut boken – men bara en upptäckte att det var en kopia av en välkänd klassiker…
Läs storyn på SvD.se

I rest my case… 🙂

Update 2010-12-27: Notera att jag numera använder solvedahlgren.se för bloggande om bland annat skrivande.