Helt klart är att de åsikter som recensenter på kultursidorna har om läsning inte har mycket med allmänhetens dito att göra. De flesta verkar tycka att man bör ha läst 40 p litteraturvetenskap på högskola för att kunna tillgodogöra sig en bra bok.
Allt som är mer lättsmält än så är skräp.
Men eftersom bara 4-5% av läsarna läser kultursidorna i dagstidningarna (enligt en gammal läsarundersökning) så påverkar det inte bokförsäljningen mer än marginellt.
Kanske överdriver jag lite, men i stora drag så sågas alla bestseller-författare av kulturkritikerna.
Eftersom jag själv gärna konsumerar både lätt och tung litteratur så försöker jag undvika dessa förutfattade meningar.
I dagens DI sågar deckarförfattaren och gamle polisen Leif GW Persson sin författarkollega med orden “En del deckarförfattare, som (Camilla) Läckberg, håller samma litterära kvalitet som en novell i Min Häst. Klart det finns duktiga författare som sitter på kammaren och får magsår när de skriver bra och inte kan försörja sig på det.”
Eftersom jag varken läst Läckberg, Persson eller Min Häst-novellerna kan jag inte bedöma vilken av de tre som håller högst kvalitet. Men jag är rätt övertygad om att deras olika läsare älskar dem men inte nödvändigtvis är förtjusta i de andra två.
Kvalitet är också subjektivt. Det bevisas inte minst av att experterna, bokförlagen, gång på gång missar både bästsäljare och kvalitetslitteratur. Vi har hört om hur förlagen missat Astrid Lindgren och JK Rowlings alster.
Ytterligare ett bevis kom då den ständigt refuserade David Lassman i England skickade in bland andra Jane Austens kritikerrosade “Stolthet och fördom” till 18 förlag och agenter.
Ingen ville ge ut boken – men bara en upptäckte att det var en kopia av en välkänd klassiker…
Läs storyn på SvD.se
I rest my case… 🙂
Update 2010-12-27: Notera att jag numera använder solvedahlgren.se för bloggande om bland annat skrivande.